Djävulens timma och En stoikers fostran

De två noveller som här presenteras för första gången i svensk översättning speglar Fernando Pessoas känsloliv och bär en stark prägel av hans längtan, lidelse och lidande. De härrör från två vitt skilda skeden i författarens liv Djävulens timma skrevs i hans tidiga ungdom när han var full av glöd och visioner och En stoikers fostran mot slutet av hans liv när de flesta av hans förhoppningar hade grusats. Under de cirka tjugo år som förflöt mellan dessa novellers tillkomst skrev Pessoa ett stort antal verk som senare efter hans död skulle ge honom världsrykte. Tanken på en sådan postum berömmelse var dock helt främmande för den frustrerade stoikern barn de Teive, Pessoas språkrör i den senare novellen. Baronen brände upp alla sina manuskript utom ett enda, ett avskedsbrev, strax innan han begick självmord. Det må handla om honom, men det handlar också om någon annan i ett magiskt spel. Ty det finns andra bilder av den kanske (då!) misslyckade Pessoa en man som levde sitt liv på Lissabons underbara kaféer och som i kretsen av vänner och beundrare lade ut texten om litteraturen, och om den litteratur som skulle komma. Han fick ju rätt. Och för den som vill veta mera om vad som skulle komma är denna härliga lilla tolkningsvolym bara att rekommendera. Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet