Det enda som blir kvar är ord

Den ena skuggan går in i den andra

Den ena vinkeln går över i en annan

Den ena skuggan låtsas vara en fjärde

Den femte har nästan försvunnit

Helena Österlunds

Ordet

och

Färgerna

belönades med Borås Tidnings debutantpris 2010. Ett drygt decennium senare skriver Österlund ett svar till debutboken, eller en spegling. I en ny diktberättelse undersöker hon möjligheten att undkomma skuggor och omformulera minne och liv.

Helena Österlunds romaner

Min

sårbara

kropp

(2019) och

Att

spegla

sig

i

någon

annans

vatten

(2020) rönte stor uppmärksamhet. "

Min

sårbara

kropp

borde nomineras till Augustpriset", skrev exempelvis Lidija Praizovic i Aftonbladet.

Det

enda

som

blir

kvar

är

ord

är Österlunds första poesibok sedan debuten.

"Två kamper, med sinsemellan rakt motsatta syften verkar föras. Båda med samma ursinne. Mot världen, mot kroppen, mot språket. En för enkelhet, helhet, tillit och tillförlitlighet över tid. En annan för mångtydighet, föränderlighet, rörlighet och öppenhet i nuet." Jörgen Gassilewski, Örnen och Kråkan.

"Språket hamrar sig brutalt fram genom diktsamlingens tre delar. Detaljer som till en början är så blodiga att de ibland trubbar av, stegras mot slutet i något som liknar vild utopi." Hedvig Ljungar, SvD.